Filmen ’På västfronten intet nytt’ är baserad på boken med samma namn som är skriven av Erich Maria Remarque. Boken som beskriver väldigt tydligt förhållandena för hur skyttegravssoldaterna levde och arbetade, ger oss en större inblick i hur det faktiskt såg ut på västfronten. Då den gavs ut år 1929 i Tyskland fick den mycket kritik då de ansåg att den inte glorifierade kriget så som den borde ha gjort. Boken och filmen har dock senare kommit att uppskattas mycket av sina läsare och tittare.
Under filmen och boken får man följa med 6 pojkar som precis har tagit studenten i Tyskland och nu ska inledda sin militära utbildning. De inser dock snart att det inte alls var så som de hade föreställt sig. Många soldater var fyllda md ideal, drömmar och förhoppningar innan kriget. Men allt det försvann när de tog upp sina vapen. Det låg lik överallt då det var svårt att flytta på dem och fler kom det att bli dag för dag. Många visste att de inte skulle överleva, men de ansåg även att det var deras plikt att strida för sitt land. Många valde att ta värvning och en hel del tvingades. Men de såg efter varandra, då många var vänner sen tidigare eller blev det under kriget. Dock såg de sina vänner och bröder dö framför sina ögon. Detta händer även de 6 pojkarna. En av dem blir skadad i benet och då han var tvungen att amputera sitt ben så dog han snart efter sin operation.
När de först anlände till västfronten träffade dem en äldre soldat som skulle ta hand om den nya plutonen och lära dem hur man skulle överleva kriget. Fronterna och lägren blev soldaternas hem och de flesta trodde på tur. Men tyvärr var deras bästa sysselsättning att döda råttor då det kryllade av dem på grund av alla lik.
Många soldater förvandlades till djuriska monster när de såg fienden, de skulle inte ens tveka att skjuta om deras egen far kom emot dem och man kunde ständigt känna den tunga söta doften av blod. Tanken att de tagit en annan människas liv slog dem inte förrän de verkligen såg dem i ögonen. När de låg där döende det var då som de öppnade ögonen och verkligen såg vad de hade gjort. Att se en annan människa ligga döende, fiende som vän, förändrar en. Det kunde få dem att inse att de kastade bort allting för ingenting.
Citat från boken av Erich Maria Remarque:
”This story is to be neither an accusation nor an confession and least of all an adventure, for death is not an adventure to those who stand face to face with it. It will try simply to tell of a generation of men who, even though they may have escaped its shells, were destroyed by the war.”