really.blogg.se

Min vänstra fot

I filmen ‘Min vänstra fot’ som är en sann historia så tycker de flesta att Christy som hade cerebral pares var en tyngd för sin mor och de har svårt att förstå honom. Men hans mor Bridget älskade honom och resten av hans familj blev mer accepterande när de märkte att han kunde skriva och att han då inte alls var så dum som de trodde. Hans syskon börjar då spendera mer tid med honom och de märker att han är jätte bra på att måla. Han målade med sin vänstra fot då det var den kroppsdelen han kunde röra mest på. Det blev lättare för honom när han fick en vagn och sedan en rullstol så att de kunde skjutsa runt honom, detta gjorde att han även kunde tas med till andra platser vilket hjälpte en hel del. Han började få mer positiva attityder riktade mot sig särskilt när han fick sin egen konstutställning. 

Filmen är baserad på boken med samma titel som Christy Brown skrev själv om sitt liv. Christy föddes och växte upp i Dublin, Irland där han blev omhändetagen av sin familj. Han har en samling av olika verk som består av olika dikter och böcker. Rollen om Christy spelades av Daniel Day-Lewis och Hugh O'Conor, filmen kom 1989 och var regisserad av Jim Sheridan. 

På västfronten intet nytt

Filmen ’På västfronten intet nytt’ är baserad på boken med samma namn som är skriven av Erich Maria Remarque. Boken som beskriver väldigt tydligt förhållandena för hur skyttegravssoldaterna levde och arbetade, ger oss en större inblick i hur det faktiskt såg ut på västfronten. Då den gavs ut år 1929 i Tyskland fick den mycket kritik då de ansåg att den inte glorifierade kriget så som den borde ha gjort. Boken och filmen har dock senare kommit att uppskattas mycket av sina läsare och tittare. 

 

   Under filmen och boken får man följa med 6 pojkar som precis har tagit studenten i Tyskland och nu ska inledda sin militära utbildning. De inser dock snart att det inte alls var så som de hade föreställt sig. Många soldater var fyllda md ideal, drömmar och förhoppningar innan kriget. Men allt det försvann när de tog upp sina vapen. Det låg lik överallt då det var svårt att flytta på dem och fler kom det att bli dag för dag. Många visste att de inte skulle överleva, men de ansåg även att det var deras plikt att strida för sitt land. Många valde att ta värvning och en hel del tvingades. Men de såg efter varandra, då många var vänner sen tidigare eller blev det under kriget. Dock såg de sina vänner och bröder dö framför sina ögon. Detta händer även de 6 pojkarna. En av dem blir skadad i benet och då han var tvungen att amputera sitt ben så dog han snart efter sin operation. 

   När de först anlände till västfronten träffade dem en äldre soldat som skulle ta hand om den nya plutonen och lära dem hur man skulle överleva kriget. Fronterna och lägren blev soldaternas hem och de flesta trodde på tur. Men tyvärr var deras bästa sysselsättning att döda råttor då det kryllade av dem på grund av alla lik. 

   Många soldater förvandlades till djuriska monster när de såg fienden, de skulle inte ens tveka att skjuta om deras egen far kom emot dem och man kunde ständigt känna den tunga söta doften av blod. Tanken att de tagit en annan människas liv slog dem inte förrän de verkligen såg dem i ögonen. När de låg där döende det var då som de öppnade ögonen och verkligen såg vad de hade gjort. Att se en annan människa ligga döende, fiende som vän, förändrar en. Det kunde få dem att inse att de kastade bort allting för ingenting. 

 

   Citat från boken av Erich Maria Remarque: 

 

   ”This story is to be neither an accusation nor an confession and least of all an adventure, for death is not an adventure to those who stand face to face with it. It will try simply to tell of a generation of men who, even though they may have escaped its shells, were destroyed by the war.” 

 

Amelie från Montemarte

Amelie är en lite anorlunda person. Som liten blev hemundervisad då hennes far som var doktor trodde att hon hade hjärtfel. Hennes mor dog när Amelie var liten och hennes ända vän var deras självmords benägna fisk. 
   Amelie växte upp och hon jobbar på ett café inne i staden. En dag hittar hon en gömd låda i sin lägenhet. Den tillhörde hennes lägehets förra ägare. Hon bestämer sig för att ge tillbaka den till sin ägare och om hon lyckas så ska hon börja hjälpa människor. 
 Hon får senare tag på att fotoalbum som en man tappade när han hoppade på sin cykel. Hon blir väldigt facinerad av alla bilder och hon vill träffa manen som äger albumet. Men hon blir rädd när han vill träffa henne också. Hon ger honom hela tiden små ledtrådar om vem hon verkligen är samtidigt som hon försöker hitta sig själv. 
 
Filmen handlar en hel del om förändring. Hur blyg och osäker Amelie var i början från hur hon var i slutet. Hur hon som person förändrades men även hur människorna hon träffade förändrades. 
 
Amelie: Audrey Tautou
Filmen som på orginal språk är på franska kom ut år 2001 med namnet 'Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain.' 
 

imgres.jpg