Cirkeln
Engelsfors är en liten stad där det nästan inte händer någonting. Det är en byhåla som inte för något oväsen av sig. Men helt plötsligt så tar en elev livet av sig i skolan. Det bildas panik, och rädsla för efterföljare. Kort efter detta så börjar några elever på skolan att känna sig annorlunda. De vaknar med en konstig brandröks lukt i håret, och dem kan göra saker de inte kunnat innan. Dem kan inte sätta ord på det. På något konstigt vis dras de mot sin vilja till den gamla folkparken en natt då månen färgats blodröd. Där står dem, sex stycken tonårstjejer, som knappt känner varandra. Där får de veta att ett mörker har lagt sig över Engelsfors, och utan varandra så kommer dem inte att överleva. Dem måste börja samarbeta, men inte märkbart. Om andra får veta att dem börjat umgås så är dem illa ute. De kan inte längre lita på någon. Inte sin familj, inte sina vänner, inte ens den stora kärleken, bara varandra.
I denna bok finns det sex stycken huvudpersoner Minoo, Rebecka, Linnéa, Vannesa, Ida och Anna-Karin.
Det finns en hel del minnesvärda ögonblick i boken. Det jag tycker är mest minnesvärt är slutstriden och sista kapitlet. En annan minnesvärd händelse var när alla samlades på blodmånes natt. Hur alla drogs mot Kärrgruvan utan att veta varför. Det dom såg, det dom sa, det dom kände.
Även alla attacker mot De Utvalda. Rösterna i deras huvuden, paniken, kraften för att överleva.
Budskap: Alla har vi en plats och mening med livet, även om vi inte vet om det.
Jag tycker att Cirkeln var en väldigt intressant och spännande bok. Det hände mycket jag själv kan relatera och känna igen mig i. Den fortsatte hela tiden väcka ett intresse inom mig och det var ofta svårt att lägga ifrån sig boken eftersom jag ville veta vad som skulle hända härnäst.